missfebruum

Det finns en anledning till varför jag tänker börja skriva i den här bloggen och det är för jag sitter med så många tankar och så mycket erfarenheter som jag aldrig riktigt kunnat dela med mig. Därav andledningen till att jag är anonym och tänker inte säga vad jag heter. Egentligen spelar det kanske inte någon större roll, men jag är inte riktigt redo för att kunna visa vad jag tänker och tycker ännu. Ni ska också veta att jag är en helt vanlig tjej som kom in i en helt vanlig tonårsdepression, men jag vet att det är många därute som känner sig ensamast i världen och att ingen förstår en. Jag var en av de tjejerna och nu vill jag hjälpa till, jag vill göra någon nytta och då är det ju lättast att göra något man är bra på. Och jag själv anser att jag är bra på att lyssna, finnas till och ge råd. Så kika in en gång om dagen här så lovar jag att du ska få så mycket tips som möjligt.

Nu ska jag fortsätta pyssla om mig själv, det borde ni också prova!

En kväll när jag och mamma satt i soffan och kollade på någon tråkig film sa hon till mig Varför utnyttjar du inte ditt skrivande, du skrev jätte mycket innan, varför slutade du? Jag svarade aldrig på den frågan för jag hade inget vettigt svar. Senare på kvällen slog det mig att jag kanske borde börja skriva igen?! Fram med papper och penna, men usch vad dåligt allt blev. Just därför har jag gjort en blogg, jag vill inte längre sitta och skriva mina tankar för mig själv utan jag vill dela med mig. Jag är inte den första som kommer blogga om detta och absolut inte den sista, men jag hade tänkt skiva ner mina tankar, erfarenheter och tips på hur man bygger upp sitt självförtroende efter att det varit i botten. Första inlägget får inte bli för långt, därför fortsätter jag i ett annat. Rörigt första inlägg? Ja, men jag har hört att det brukar bli de. Vi hörs snart igen, Kraaam ♥